(S)om ett vanligt parti
Oj, voj detta skrev jag vid lunchtid och hade SÅ många tankar som jag skulle pränta ner - men nu 5 timmar senare är de som bortblåsta.
Och lika bra är väl det - varför ska jag ägna energi åt sossarnas interna problem. De ventilerars för övrigt så bra i dagens lokaltidningar.
I Kuriren breder Mårten Ström på mot de "som är osolidariska och saknar rättvisekänsla" det vill säga Törnman och Stålnacke i Kiruna. Och så skrämmer Mårten med vargen dvs Anders Mansten. Han tycker att grabbarna i kiruna borde dra öronen åt sig då Anders hejar fram dem. Men nog borde väl Mårten veta att kommunledningen tog ställning för förslaget genom att bifalla ett medborgarförslag från folkpartisterna Alf Josefsson och Göran Olsson?
Men det är inte bara internt det skälls - sign. Förbannad inlandsbo levererade detta inlägg idag.
Datorn som en tröskverk - gör mig också förbannad. Och åker jag inte och lagar till middag till föräldrarna nu så får jag väl också snubbor.
Det är sorgligt så urholkad den röda rosens politik är, så urvattnad i det man rider på vågor av gamla meriter och har uppenbara svårigheter att finna framtidstro och framåtanda.
I mångt och mycket synes backspegeln vara ack så stor på bekostnad av framrutan och det förhindrar utveckling och framåtskridande i det man inte vågar och törs bejaka inte minst det faktum att alla är olika och så även tycker olika, eller varför inte rädslan för det okända och nya. Så många av de vackra orden om solidaritet och kamp känns urvattnade som om man för länge sedan kramat ur den dess glöd, dess känsla, ja självaste elden ur dess kärna. Sorgligt tycker jag för jag minns de socialdemokrater som hade ett brinnande engagemang för det de gjorde, för det de trodde på i det de ville förändra och förbättra innan makten berusade allt mer och den röda rosens blad föll ett efter ett, sorgligt för politikens sanna väsen är äkta engagemang, känsla och eld i det man försöker uträtta något gott för inte bara en men för många.
Egennyttan får inte vara det som styr för det kväver de vackraste blommorna...även den vackraste blodröda ros i det bladen faller......