Vilken pärs

Förstod ju att det skulle bli jobbigt för mor att "baxas" hem för permis på eftermiddagen. Lånade en rullstol i entrén och hämtade henne. In i bilen och hem. Och det funkade ganska bra - vi har ju hiss vid bron. Mors väninna Gun mötte jag på parkeringen när vi lämnade sjukhuset så hon var första besöket. Och hemma väntade också Kerstin förstås. Så det blev 12-kaffe i gammal god ordning.

Mor hann vila 20 minuter innan Jens med familj ramlade in. Välgörande med två barnbarn som spelade Fortuna med henne och far.

Så kom Kerstin ned med sin höstgryta. Far hade skalat fin mandelpotatis som vi kokade och åt till. Och sen rödavinbär paj och vaniljsås till efterrätt. Mums för allt utom vikten!

Så hade klockan hunnit bli 17 och färden bar av upp till lassa igen.

Men förvånande nog så var mor pigg - men jag desto mer slut. Så pärsen var min.

Slut verkar Luleå hockey också vara. Ett noll i baken mot Skellefteå. Men dom kommer säkert igen. Frågan är om jag gör det något mer i kväll.

Den utdragna processen med
Carolin tär på mig. Om det nu är rätt man - vilket allt tyder på - så hoppas jag på ett snabbt erkännande. Det är många som ska igenom sorgeprocessen. Klart att omtanken fokuserar på Carolins familj och vänner. Men två barn i Gällivare - den misstänkte mannens - måste ju också ha en förtvivlad situation nu.

Förtvivlat - i en annan division förstås - är det också att Luleå hockey nu ligger under med 2-0. Sen är jag störtsur att inte radion sänder matchen - härligt att slöa i fåtöljen och matas med resultat.

Tillönskar er en fortsatt trevlig lördagkväll - min blir kort ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback