Inte ens en prins
Inte ens en prins - inte en en blivande heller såg jag. För er som i likhet med mig totalt missade firandet av prinsessan Victorias fördelsedag finns här ett bildspel - det finns säkert massor med mer att se och läsa.
Nå åter till gårdagen så hämtade jag far från akuten - efter mindre än 2 timmar var vi tillbaka. Rollatorjakten började och första resan var utan resultat. Men sen när vi åkte till mor vid lunchtid for vi Hektarvägen en gång till och där innanför grindarna till förskolan Plupp stod "Karl-Oskar".
Lunchpromenad med mor i sjukhusparken avslutandes med glass i cafét.
Tältrivning på eftermiddagen. Anders kom för att utföra detta vid 17-tiden men då ar det redan gjort vad göras skulle.
Följde far på en efterlängtad visit på kvällskvisten - hos Innimarkarna för en sen födelsdagsuppvaktning - men framför allt för att far skulle inspektera den nya jakthunden Sport - snart 5 månader.
Kvällen inleddes sen med bokläsning i pergolan - "När livet håller andan" - men det blev inte så många sidor. Sen blev det tidig kväll - kroppen har slagit till med ont överallt igen. Typiskt efter en liten chockupplevelse - fars akutbesök - när den goda upplösningen står klar. Det 'är riktigt jäkligt på morgonen också - och bettet på foten är inte allt för kul - men en snabbesiktning nu här vid datorn ger vid handen att än får det kämpa och självläka.
Och i måndags missade jag att hälsa världens bästa distriktssköterska - Viviann Holma - tillbak i jobb efter semestern. Hon ringde mig igår - vilken trygghet!
Någon större trygghet kan då inte vårdbehövande i Övertorneå känna. Här buntas alla olika behov ihop och inga särskilda kompetenser värderas. Är det verkligen samma kompetens som behövs för att ge ensamkommande flyktingbarn en god start som att ge gamlingar ett värdigt slut på livet? Viktoria Mäki förlorar sitt jobb. Det 'är bara att konstatera att med de rigida förhållningssätt som facket har till LAS så är de flesta förlorare. I Luleå kommun har man inom skolan - i Las namn - haft en "katten-på-råttan-lek" utan motstycke.
18 grader kan duga!
Din rubrik får mig nästan att svimma :P
Jag har träffat någon igen på nätet som får mig så lycklig, någon som jag längtat efter så länge.
Jag har varit så blind!
Han fanns ju där hela tiden under alla år!
Jag är kär och jag menar, på really real.
Jag har till slut träffat MIN -PRINS- någon som jag alltid drömt om, ända sedan jag var liten :o)
Jag är så lycklig, så lycklig..........
Den resa jag gjort nu är mitt livs resa och den bästa någonsin och vilka resor jag än gör här efter är denna den bästa, det vet mitt hjärta.
Den ledde mig rätt, den ledde mig hem till slut.
Varma kramar från mig till dig och en till!
Ylva