Värdelöst fotograferande
Usch - upptäckte idag att alla mina foton från gårdagen var inspelade videoklipp - ganska kul för mig att se - men mor kommer nog inte att uppskatta det. Hon vill ha papperskopior. Är det någon som vet om man kan rädda något från videoklipp till vanliga kort?
Idag har annars varit uppbrottens dag i Bärigårn. Alla festdeltagare har åkt till sitt - och kvar är "bara" Karolina - faster och fadder - till festligheternas huvudperson Ebba!
För första gången har mor klagat över bristande hjälp vid sjukhusvistelse. Personal som klagat att hon inte hjälpt till nog mycket vid förflyttning i säng och till toalett. Men herregud - om hon klarade det skulle hon inte vara på sjukhuset. Det börjar nog vara dags för ett samtal - mammas uppgifter bekräftas dessutom av hennes sänggranne. Verkar som om "medicinen" består av sömntablett så att man inte ringer efter hjälp så ofta på natten?
Det är väl högst troligt att det handlar om för lite personal - men banne mig också om inställningen hos personalen.
Hedebyborna blev det en snutt av ikväll - har säkert sett delar av serien hur många gånger som helst.
Har för övrigt gjort ett besök hos far ikväll - förstod att allt inte var som det skulle då hemtjänstbilen var där cirkus en kvart. Och mycket riktigt - inte var det gjort kväll på riktigt - men ingen större katastrof heller. Och ingen skugga ska falla över personalen - hur tusan ska de kunna lära sig alla detaljer om alla? Jag vet nu att det inte är någon slump att vårdtagare har mellan 15-20 olika personal per månad. Det är datorn som bestämmer var personalen ska göra sina insatser.
Kan undra vilken vårdfilosofi och vilket brukarperspektiv som inprogrammerats?
Tydligen så använder man någon form av GPS-system - men det finns några handläggare som rättar till det värsta - som när datorn inte tagit hänsyn till att älven ska passeras! Man tror bara inte att det är sant.
Gamlingarna överlämnade till en (S)lumpgenerator?
Nu ska fötterna skrubbas!
Personalbrist min vän. Vård- och omsorgs personal sliter som "djur" och man kräver bara mer och mer men uppskattar allt mindre i det man glömmer bort att vård- och omsorgspersonalen faktist inte är maskiner utan helt vanliga människor som till slut varken orkar eller hinner. Jag vet av erfarenhet inom både landsting -och kommun vilket oerhört arbete människor, oavsett yrkeskategori utför. Jag vet också att de allra flesta tvinnar sig om sin egen axel för att kunna utföra ett så bra arbete som möjligt. De som innerligen söker sig till vård och omsorg är sällan dem som verkligen älskar sina medmänniskor och finner glädje av att kunna hjälpa andra. Men istället för att uppskattas och tillvaratas utnjttjas istället personalen till bristningsgränsen. Det är hög tid att se verkligheten och inte kräva mer av personalen som vare sig hinner med eller till slut orkar, oavsett de till slut skulle kunna ge sin ena hand för att hjälpa och sedan vara utan den. Där har du helt klart problemet och fler med dem även inom NLL.
Från det ena till det andra, hoppas du har det bra.
Jag gör en "inre resa" nu och vi får se vem jag är då jag slutligen kommer ut ur "puppan" men den som gör det är i all sanning jag. Jag har en skön semester. Många varma kramar till dig du starka vackert brunögda kvinna!
Ylva
Jodå - bristningsgränsen - så är det. Och värre naturligtvis under semestertider. Men sen finns det rötägg även inom den vårdande kåren - även om jag med numera stor och bred erfarenhet vet att dom är få.
Och oavsett så vet jag att "puppan" blir en vacker fjäril!
Vi måste ses bara jag får mamma i någorlunda skick - du vet jag skördade första jordgubbarna idag.
//Ylva
Var rädd om dig och glöm inte bort att vila.
Den tid vi tillbringar då vi sover är -inte- bortkastad.
Bamsekram!