Glassbilen?

Det man mest längtar efter då man pulsat sig igenom snön till föräldrarna är kanske inte glassbilen. Fast jag brast i skratt när jag hörde signaturmelodin - så någon nytta gör den. Den som glad är...

Fast nog borde det vara ett arbetsmiljöproblem att ta tag i. Först köra en hel sommar som inte inbjöd till särskilt många spontana spring efter glassbilen - och sen en vinter då man har svårt att tro att det någonsin blir sol, sommar, bad och glass igen.

Idag har varit en fantastisk dag egentligen - först orkade jag jobba till strax efter 4 - och första gången i  år som jag greppade snösläden på allvar - och det kändes bara skönt. Nu var det hyfsat lätt snö och kanske bara 15 minuters skottning. Men ändå - tidigare har jag bara velat grina då jag insett att jag inte orkat med ett enda drag egentligen. Och jag borstade bron - något som tidigare i år bara gjort så förtvivlat ont.

Nu kom jag på något - som jag ska berätta sen - det var en riktig aha-upplevelse - kan bara inte vara sant!

Jag är dock jäkligt avundsjuk på Jens med familj  och släkt som i morgon åker till Teneriffa på "sportlov".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback