En brokig dag närmar sig slutet

Nu är jag hemma igen - efter en resa som började vid halvtiotiden. Kaffe och lämning av Norrbottens Kuriren som vanligt. Fick med en inköpslista inför stadsresan.

Jag började hos "Gör om mig Christina" på Mode Magnifique. jag började med att säga att jag inte ville ha något med Turk-Ost vilket - när hon förstod - lockade till gapskratt. Första telefonsamtalet hon fick var en kund som ville diskutera något som var turkost - varvid Christina hade svårt att hålla sig för skratt.

Vi gick runt och plockade ihop tänkbara "stasser" och det var en osedvanligt stor hög som följde med in i provhytten. Hade genast fastnat för en volangkjol i svart-brunt-gult som vi försökte bygga på. Men så fanns det där också en blank "grönbeigekakhi" färgad kjol med tillhörande skjorta. Av och på - på och av. Och så en sista provning av två kombinationer i skarpt läge - volangkjolen med topp och linnekavaj mot skrynkelköret. Volangkjolen med linnekavajen var präktiga Ylva - så Christina och jag enades om att jag skulle överraska.

Hittade sen ljust guldbeiga sidenskor på på Skosöder till det facila priset av 250 kronor. Funderade en stund om de börjat ta betalt per sko? Men så var det inte.

Och handväskor - det har jag kultiga saker som jag ärvt av faster Henny - så det kunde de inte locka med.

Ja, det här gick ju inte på en kvart förstås - sen var det Kvantum för inhandling till mor.

Och så har jag ätit Påskamiddag med mor,far, kusin Kerstin och "Inimarkarn". "Inimarkarn" heter egentligen Ingemar Nilsson och är skolkamrat till kusin Kerstin (tror jag). En debattglad herre - känd som rätt envis  - men med en självinsikt och humor som gör honom till en väldigt trevlig middagsgäst. Kan det mesta om byn både nutid och dåtid. (Nä, nä Viveka och ni andra - inget sånt alls - ni vet att jag håller på mig)

Och nu ska jag fortsätta med Jane Fondas "Mitt liv så här långt". Fast egentligen borde jag börja skriva på mina egna memoarer. Tänk så mycket livserfarenhet man skulle kunna dela med sig av. Tänker ofta på Liza Marklunds ord om att kvinnor som inte hjälper varandra kommer att brinna på ett särskilt ställe i helvetet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback