Ibland liksom hejdar sig tiden

Vid mitt vanliga morgonbesök hos föräldrarna säger far: "I natt höll jag på att dö". När den annars kärnfriska 82-åringen uttrycker sig så hoppar hjärtat milt sagt upp i halsgropen. Det visade sig att han vid tvåtiden haft någon form av anfall där det bara svartnade för ögonen så fort han rörde sig i sängen.

Kontakt med Sunderbyns fantastiska distriktssköterska Viviann som säger att om Yngve erkänner att det är något fel på honom då är det bara sjukhuset som gäller.

Länssamling i morgon - planeringsdag - vilken ännu var (är!) oplanerad från min sida. En sekunds tvekan - sen bar det iväg hem till far. In med "gubben" i bilen och styrde kosan mot lasarettet.

Slutet gott - allting gott. "Bara" hjärtflimmer vilket skulle åtgärdas under några dagars ompysslande på sjukhuset.

När man sitter där på akuten och ser gamlingar märkta av sjukdom komma in tillsammans med åldrig maka. Ser chockade och stirriga ungdomar som varit med om en bilolycka rullas in. När man hör om "hjärtan" och "trauman" (det sistnämnda måste jag erkänna att jag inte vet vad det är) som är på väg in - då liksom hejdar sig tiden och man vet att jobbet har sin tid - och livet sin tid.

Åter på jobbet vid 14-tiden - med allt kvar att göra. Tyvärr blir det därför ingen manifestation, Förintelsens dag, ikväll för min del. Men Thomas ska gå och representera partiet.




 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback