Strutz refleXioner

Visste väl jag att "sleven" borde ha varit i grytan. Som jag skrev tidigare hade min kusin Lena (på bilden) kommit och frågat efter mig. Nog var det väl bra synd att jag inte var där. Det är alltså en kusin som jag hört talas om först i veckan när jag träffade kusin Anita - vi som inte setts på femtio år.

Ja ett är säkert - om jag ska ha släktforskning som pensionärshobby så borde jag pensionerat mig i förrgår och hoppas på ett riktigt långt liv. Min biologiska farmor hade sju barn (om jag nu räknat efter rätt). Alla barnen har inte samma pappa - de allra flesta har vuxit upp i fosterhem och ingen av dem i samma hem. Det var först i vuxen ålder de fick kontakt med varandra - mycket tack vare Lenas pappa Reinhold och hans fru Sonja.

Oj vad jag harmas att jag inte var där - jag fick ett kuvert med foton via Thomas. Lena från 3 års ålder och uppåt. Och hennes adress och hemtelefon förstås.

Jag fick glädja mig en stund - när jag kom hem ledde Frankrike med 1-0 men nu har Italien kvitterat. Nu ska jag skutta runt lite på nätet medan jag med höger öga kollar läget i finalen.