Vad då spy ut...?
Bo Ture är tillbak igen med sin utrikeskrönika. Även om jag häcklat lite grann över att Bo Tures krönikor kommer som en ketschupeffekt när lordinarie edarskribent har semester så kan det faktiskt vara rätt intressanta. Som den idag till exempel som handlar om Hizbollah. Men hallå där Bo Ture - vad då SPY ut Hizbollah..? Värsta språket eller är det något jag inte förstår.
Värsta illgärning har några eller någon i Jokkmokk lyckats med. Ta ihjäl en igelkott genom att trycka en pinne igenom den. Förmodligen föregåtts av sparkar och annat våld. Fullständigt ofattbart hur grym det går att vara.
Och Gary Moore nobbar Luleå. Enligt Jonas Teglunds artikel i dagens NK så beror det på att våra arrangörer inte kunnat uppfylla tillräckligt bra komfort på resandet. Och att Gary Moore ville spela klockan 16.00 istället för 01.15. Enligt artikeln en man med kända divalatsfasoner. Låt oss slippa såna äckelpäckel och även artister där den stora behållningen och förväntan är om de ska vara så pass odrogade att de överhuvudtaget kommer upp på scenen.
Och i går kväll kom jag i kontakt med min nuvunna kusin. Hur roligt som helst. Och hon hade faktiskt farit från Gällivare till Pajala marknad särskilt för att träffa mig. Skämmigt att det stod i annonsen att jag skulle vara där - och så var jag inte det. Men nu har vi i alla fall bestämt att vi ska försöka ordna en kusinträff nästa sommar.
Och så hann jag med att ringa en annan långtidssjukskriven vän och kolla läget. Och läste om syndikalister som jag sa. Ofta skriver syndikalister på sätt som jag gillar - och varje gång måste jag gå tillbak och läsa om dem. Men det är ju bara samma gamla celldelning som kommunisterna ägnade sig åt. Demokratin måste vinnas på bättre sätt.
Nu måste jag i alla fall vinna tid genom att sluta skriva. Skjuts av mor till vårdcentralen 07.15 väntar. Lite jobb måste det blir någon gång under dagen. Och så är vi ett gäng tanter som ska se Luleå Stassteaters sista föreställning av Elaka Elias - klockan 14.00 i Stadsparken. Vad däremellan och efter ska ske är höljt i dunkel - och skönt är det. Det blir i alla fall sällan som jag tänkt.