H.M Konungen

Är det så man skriver. Höll på svimma när jag öppnade kommunposten. H.M Konungen (om man nu skriver så) ska bjuda på middag den 25 mars och en ann är inbjuden. Eftersom jag inte gillar middag typ nobelfesten, flera timmars frossande och väntande, så blev jag lite ställd. Även om man inte gillar finns väl tyvärr vissa förpliktelser med gruppledarskapet.

Nu visade det sig dessbättre att det handlade om "dinner on ice" ute i Brändön. Vi ska samlas i Stadshuset klockan 19.00 för att förses med kläder som Brändöanläggningen består med.

Nu återstår bara ett krux - det är barnbarn helg och fick jag fritt välja själv mellan kungen och barnbarnen så skulle jag inte tveka ett ögonblick. Men som sagt det finns väl vissa förpliktelser.

Annars har dagen rullat på. Började lite kaotiskt med att Thomas ringde och meddelade att Nyamko var insnöad i Stockholm det vill säga taxin hade inte hunnit i tid till flyget. Så hon kunde anlända först 13.45. Vilket innebar att programpunkten med besök på Teknikbyn fick strykas. Trist, för de hade säkert haft förberedelser där.

Förmiddagen träffade vi de andra partierna som finns här i Luleå. För praktiska överläggningar inför valet. Alla kom förstås inte. Rättvisepartiet, Kd och Vänstern uteblev. Vänstern verkar utebli från det mesta nu för tiden. Annika Sundström skrev en insändare idag och försökte förklara varför de inte varit med på träffen med Synskadade. Hon påstod sig inte hitta inbjudan. Jag kan nu berätta bara för Annika förstås att hon kan söka i Börje Lööw mailboxar. Mail har gått till honom på två olika mailadresser.

Så har jag jobbat lite med inläsning och kontakter i min kommunala förtroenderoll. Det är hyfsat mycket mail att svara på och det gäller att ta dom direkt. Lätt att glömma annars.

Just nu ringde rapport och ville ha kommentarer om Norrbotniabanan. Ville att jag skulle ha synpunkter på Ulf Adelsons utspel för några månader sen. Adelsohn kunskaper om Norrland i allmänhet och Norrbotten i synnerhet är knappast så stora att hans uttalanden är värda att tas på allvar. Han hade svårigheter att skilja på gran och tall när han färdades på Inlandsbanan under sin tid som partiledare.

Och Mårten fortsätter att tugga om sin favorit lady! 



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback