Hej igen alla snälla och omtänksamma människor!
Hej igen alla snälla och omtänksamma människor! Jag försökte mig faktiskt på att skriva en kort resumé av dagen vid 18-tiden då jag anlände hem. Och eftersom inget än hänt denna nya dag - 04.45 - så kan jag väl repetera vad som hände igår.
Efter att ha stigit upp vid 4-tiden och konstaterat att tempen var närmare 40. Läste tidningarna och skrev krönikan. Insåg att eftersom jag inte riktigt orkade skriva färdigt var det nog sängläge som gällde. Mailade återbud till budgetutskottet, mailade Thomas att han kunde ersätta mig om han inte var inbokad på annat. Sen drog jag täcket över huvudet och sov till klockan 11.
Några panodil hade förbättrat läget något så jag duschade, klädde mig, åkte till föräldrarna på 12-kaffet. Sen gjorde jag en inbrytning på expen - måste ta en koll på skrivbordet om det var något jag måste delegera bort. Agge och Thomas höll på med plan B dvs om jag skulle vara helt borta i flera dagar. Vi har en träff för liberala seniorer idag tisdag med 50-60 deltagare som ska ha kaffe i omgångar och inchartrad mat, hämtning av folk och så vidare.
Jag kunde i alla fall hjälpa till med att inhandla på Clas Ohlson och Kvantum. På det senare stället lyckades jag så när köra på min egen kundvagn som jag i min feberyra bara lämnat bakom bilen. Det stod två pojkar/gubbar vid entren och tittat spefullt - antingen tänkte de det vanliga om kvinnliga bilförare eller så funderade de väl om jag var riktigt nykter.
Det blev en del liknaden baklängesgrejor under dagen. Skulle köra in bilen på gården för packning - men när jag väl satt vid ratten började jag styra för hemfärd. Dock hann jag inte så långt. Längre hann jag dock - till Haparandakorsningen - innan jag kom på att jag glömt OH-filmen som jag skulle ha med hem. En av de medverkande skulle maila mig underlag till OH-bilder i natt. Jag vet inte vilket begrepp man har om natt i Kalix - men än har de inte kommit.
Jag passade på att gå in på Fonus och skicka ett telegram till minne av Rune Lindqvist. Rune var en person som funnits med hela min aktiva tid i partiet och redan då hade han en lång liberal historia med sig. Honom kommer jag säkert att berätta om på hemmet! Nåväl, inne på begravningsbyrån insåg jag att det fanns hopp om livet (hopp om livet på en begravningsbyrå blev nästan omedvetet roligt). Jag höll näst intill att få hjärsläpp när jag såg ett demoex av en gravsten med texten: "Här vilar Doktorn Anders Lundgren" så datum och så och sen "Makan Cecilia Lundgren". Det fejkade dödsdatumet för båda var 31/12 2000. Så in på 2000-talet reduceras Cecilia till "maka till doktorn Anders Lundgren".
Nu känns del väl rent allmänt lite ute med titlar på gravstenar - men var och en måste ju få avgöra själv. Dock hoppas jag att det finns något annat sorteringsbegrepp än doktor och maka när den sista sorteringen ska göras.
Det var gårdagen i all korthet - den här dagen har börjat mycket bättre- Äntligen verkar de små pillrena ha gjort någon nytta. 37.6 - det kan väl benämnas bara som förhöjd temp?
Och tack igen alla som hört av er - mina partikamrater och supportrar här hemma. Anita i Gävle som SMS:at glada tillropa. Maria Salmgren som ringde mig i går kväll och funderade om jag behövde hjälp med något.
Nu hoppas jag att tidningrna ligger i lådan - det har varit hoppfulla ljud!
Efter att ha stigit upp vid 4-tiden och konstaterat att tempen var närmare 40. Läste tidningarna och skrev krönikan. Insåg att eftersom jag inte riktigt orkade skriva färdigt var det nog sängläge som gällde. Mailade återbud till budgetutskottet, mailade Thomas att han kunde ersätta mig om han inte var inbokad på annat. Sen drog jag täcket över huvudet och sov till klockan 11.
Några panodil hade förbättrat läget något så jag duschade, klädde mig, åkte till föräldrarna på 12-kaffet. Sen gjorde jag en inbrytning på expen - måste ta en koll på skrivbordet om det var något jag måste delegera bort. Agge och Thomas höll på med plan B dvs om jag skulle vara helt borta i flera dagar. Vi har en träff för liberala seniorer idag tisdag med 50-60 deltagare som ska ha kaffe i omgångar och inchartrad mat, hämtning av folk och så vidare.
Jag kunde i alla fall hjälpa till med att inhandla på Clas Ohlson och Kvantum. På det senare stället lyckades jag så när köra på min egen kundvagn som jag i min feberyra bara lämnat bakom bilen. Det stod två pojkar/gubbar vid entren och tittat spefullt - antingen tänkte de det vanliga om kvinnliga bilförare eller så funderade de väl om jag var riktigt nykter.
Det blev en del liknaden baklängesgrejor under dagen. Skulle köra in bilen på gården för packning - men när jag väl satt vid ratten började jag styra för hemfärd. Dock hann jag inte så långt. Längre hann jag dock - till Haparandakorsningen - innan jag kom på att jag glömt OH-filmen som jag skulle ha med hem. En av de medverkande skulle maila mig underlag till OH-bilder i natt. Jag vet inte vilket begrepp man har om natt i Kalix - men än har de inte kommit.
Jag passade på att gå in på Fonus och skicka ett telegram till minne av Rune Lindqvist. Rune var en person som funnits med hela min aktiva tid i partiet och redan då hade han en lång liberal historia med sig. Honom kommer jag säkert att berätta om på hemmet! Nåväl, inne på begravningsbyrån insåg jag att det fanns hopp om livet (hopp om livet på en begravningsbyrå blev nästan omedvetet roligt). Jag höll näst intill att få hjärsläpp när jag såg ett demoex av en gravsten med texten: "Här vilar Doktorn Anders Lundgren" så datum och så och sen "Makan Cecilia Lundgren". Det fejkade dödsdatumet för båda var 31/12 2000. Så in på 2000-talet reduceras Cecilia till "maka till doktorn Anders Lundgren".
Nu känns del väl rent allmänt lite ute med titlar på gravstenar - men var och en måste ju få avgöra själv. Dock hoppas jag att det finns något annat sorteringsbegrepp än doktor och maka när den sista sorteringen ska göras.
Det var gårdagen i all korthet - den här dagen har börjat mycket bättre- Äntligen verkar de små pillrena ha gjort någon nytta. 37.6 - det kan väl benämnas bara som förhöjd temp?
Och tack igen alla som hört av er - mina partikamrater och supportrar här hemma. Anita i Gävle som SMS:at glada tillropa. Maria Salmgren som ringde mig i går kväll och funderade om jag behövde hjälp med något.
Nu hoppas jag att tidningrna ligger i lådan - det har varit hoppfulla ljud!
Kommentarer
Trackback