Strutz på björnjakt!

Efter att ha läst dagen Piteå-Tidning där en motionär haft närkontakt med en björn är jag redo att ge mig ut på björnjakt. Frågan är bara om det är naturromantikerna på länsstyrelsen och Naturvårdsverk jag ska jaga först eller björnarna.

Min far sa härom morgonen - lite eftertänksamt - att det verkar som om de ska låta det gå så långt att det händer något innan det blir avskjutning. Min far har knatat på skogen i över 70 år - flera gånger i veckan, sommar som vinter. Han har längtat efter att se björn på Sunderbyskogen. Och har också sett skymten av en från bilen en tidig morgon.

Han lider alltså inte av min björnfobi! Men inser att vi nu balanserar på gränsen med incidenter som med stor sannolikhet kan sluta med en fullständig katastrof.

"Och blir hunden rädd och söker sig tillbaka till ägaren med en björn i hälarna kan det givetvis uppstå spännande (min kursivering) situationer, konstaterar Olsson. Olsson är naturvårdsbevakare vid länsstyrelsen.

Hur cyniskt får man uttrycka sig? Det är inte länge sen just det hände när en man i Jokkmokk dödades. Hur spännande tycker hans anhöriga att det är?

Det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar som läggs ner på att naturbevakare letar efter björnar och vargar för att förse dem med sändare. Såg ett program här om kvällen om skandinaviska björnprojektet. Det måste bara kosta multum!

Sen kan vi väl inrätta en Björnmyndighet så kan vi har en massa folk som sitter och följer björnarna på¨storskärm och spanar in "spännande" situationer.



Kommentarer
Postat av: Ylva

Ja man kan väl konstatera att det inte är teddy björnen Fredriksson som man möter om man snubblar över en björn i skogen.Hur var det nu igen man skulle göra om man mötte en björn i skogen..? Skulle man tjoa och skrika,eller spela död ?
Eller skulle man som i sagans värld bjuda på godsaker,bär och honung...?

2006-05-11 @ 15:36:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback