Tack Floyd!

Så får jag skicka en sista hälsning till Floyd Patterson. Vi tackar för all underhållning du bestod oss med. Han såg alltid så genomsnäll ut - inget boxarutseende precis. Vilka spännande stunder det var då när jag fick vara upp på natten - tidig morgon för att lyssna på matcherna mot Ingo. Jag minns att det var svårt att hålla så ensidigt på Ingo bara för att Floyd ju var så mycket gulligare. Jag var 10-11 år då!

Och så framkallar han minnen om Magnefonen. Det är inte så många som vet vad det var. Tror den gjorde en kort karriär. Våran var i mörk mahogny och såg ut nästan som vilken byrå som helst. Men överdelen bestod av två lock som kunde öppnas. Under den ena fanns en radio och under det andra en skivspelare och bandspelare. Det var bandspelaren som var det nya, häftiga, moderna. På en tunn. tunn metalltråd kunde man spela in antingen från radion eller så med microfon ta in ljud utifrån. Det var hur roligt som helst att som ungar gapa och sjunga och så spela upp för föräldrar och annan släkt.

Och Ingo och Floyd bandades naturligtvis. Liksom Hylands referat av hockeymatcher från USA. Att karriären för Magenefonen blev så kort kan bero på att det hände att den tunna, tunna tråden gick av och förvandlades då till en härva som krävde mycket kraftord för att åtgärda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback