Tårarna rinner

Jag såg det här tidigare idag - men tänkte spara med att läsa det. Förstod hur det skulle gå. Bra att då spara till mascaran är borttvättad.

Mamma Gudruns brev - där hon beskriver den obeskrivliga känslan att ha sin lille son borta på fjället. I regn och ganska kallt väder - och inte rustad för detta.

Och om engagemanget och respekten för familjens integritet som visats.

Och lyckokänslan när de kunde återförenas.

Och tron på medmänskligheten.

Efter en fantastiskt trevlig "efter-arbetet-träff" med min allttid medmänskliga loch "gör" trevliga liberala vänner känns det bara gott att gråta en skvätt åt Sebastians och Gudruns solskenshistoria.

Och i medmänsklighetens tecken så håller vi på Obama. Eller hur?

Kommentarer
Postat av: Ylva Mjärdell

Vår nya partikompis Niska är en jättefin man och gentleman. Han är dessutom en hejare på att dansa!

Fick skjuts hem och lämnade cykeln på stan.

Nu efter en promenad till stan för att hämta den så gick det inte för de har försökt stjäla den under natten/morgontimmarna och fälgen över backdäcket hade böjts in över däcket. En kompis far och hämtar den lite senare så den inte blir än med demolerad.

Cyklar i ställ var omkullvälta och skadade lite här och var ute på stan, som om någon medvetet gått ut för att förstöra då de inte kan stjäla.Tur man inte har guldtänder för då skulle man väl vakna en natt av att någon står böjd över en där man ligger i sängen med tång i handen för att stjäla dem.



2008-09-13 @ 19:47:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback